Det finns ett samband mellan ojämna IQ-profiler och NPF
När stark förståelse eller slutledningsförmåga finns tillsammans med svårigheter att hålla information i minnet, växla, arbeta inom en tidsgräns eller slutföra uppgifter blir det lättare att förstå ett mönster som kan förekomma vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF): ”Jag klarar svåra saker, men vardagsuppgifterna fungerar inte pålitligt.”
På gruppnivå tenderar personer med autism att ha lägre bearbetningshastighet än slutledningsförmåga, medan personer med adhd tenderar att ha något lägre arbetsminne. Det framgår av en metaanalys av WAIS-IV och WISC-V. Skillnaderna beskrivs närmare i Adhd och kognitiv profil och Autism och kognitiv profil.
Ojämna IQ-profiler är samtidigt vanliga i befolkningen i stort. I en studie av WAIS-IV:s standardiseringsurval hade över 70 procent minst ett index som avvek statistiskt signifikant från personens eget genomsnitt för de fyra indexen. För att förstå sambandet med NPF är det centrala vilka steg i vardagen som blir svåra att utföra pålitligt på grund av förmågeskillnaderna.
Varför kan svåra saker fungera när vardagsuppgifter inte gör det?
Att förstå innehållet och att genomföra en vardagsuppgift hela vägen kräver olika slags bearbetning.
| Steg | Vad som krävs | Hur det kan märkas |
|---|---|---|
| Förstå och resonera | Uppfatta ordens betydelse och problemets struktur | Komplexa förklaringar går att förstå och lösningar går att tänka ut |
| Hålla kvar och uppdatera information | Behålla mål, villkor och mellanresultat i huvudet | Delar av muntliga instruktioner eller villkor under arbetets gång faller bort |
| Växla och återuppta | Återvända till det ursprungliga målet efter ett avbrott eller en ändring | Det blir oklart hur långt arbetet har kommit och vad nästa steg är |
| Bearbeta och svara | Söka, jämföra och skriva inom den tid som finns | Innehållet är begripligt, men inmatning eller kontroll hinns inte med |
| Slutföra | Komma ihåg det planerade, kontrollera och lämna in | Innehållet är klart, men uppgiften blir inte inlämnad |
En krävande planeringsuppgift eller provfråga kan ge utrymme att koncentrera sig på en enda uppgift och använda förståelse och resonemang under en längre stund. En utläggsredovisning eller skoluppgift som ska lämnas in kräver däremot en hel kedja av handlingar: komma ihåg tidsfristen, samla det som behövs, kontrollera regler, fylla i uppgifter och lämna in.
Det som ser ut som en enkel vardagsuppgift kan alltså innehålla många steg som personen har svårt att utföra pålitligt, även när betydligt mer komplexa resonemang fungerar väl.
WAIS-indexen ger underlag för att förstå verbal förmåga, resonemang, arbetsminne och bearbetningshastighet. Att börja, växla, hantera tid och slutföra beror också på exekutiva funktioner som IQ-indexen inte fångar fullt ut. Hur man skiljer mellan steg där arbetet stannar beskrivs i Varför går arbetet trögt fast du förstår?.
Ju mer man kompenserar med sina starka förmågor, desto svårare kan problemen bli att se
Stark förståelse och slutledningsförmåga kan också användas för att kompensera för krävande steg. Man kan sluta sig till missad information från sammanhanget, tänka ut hur ett system fungerar på nytt varje gång i stället för att minnas stegen, eller göra om samtal till medvetna regler och inövade repliker.
Hos vuxna med adhd och högt IQ kan exekutiva funktioner ligga inom genomsnittet jämfört med befolkningen men lägre än hos personer med motsvarande höga förmåga. Den höga förmågan kan kompensera så att resultatet hamnar inom genomsnittet, samtidigt som den tid det tar och den trötthet det medför blir svåra för omgivningen att se. När tidsgränser, parallella uppgifter, plötsliga ändringar och trötthet sammanfaller kan kompensationen inte räcka till. Något som har fungerat en gång går då inte att upprepa pålitligt. Att hög förmåga och svårigheter kopplade till utveckling eller lärande döljer varandra förekommer också vid 2e.
Omgivningens förväntningar utgår ofta från den höga förmåga som syns i personens starka situationer. När någon förstår svåra frågor men missar inlämningar, saker som ska tas med eller rutinuppgifter är det därför lätt att tolka det som ”du vet ju vad du ska göra” eller ”du har förmågan men är inte tillräckligt uppmärksam”.
Om skriftliga instruktioner minskar missarna, delmål med egna tidsfrister gör att uppgiften blir klar eller färre parallella uppgifter förbättrar noggrannheten, behöver man undersöka vilka steg som blir särskilt krävande under dessa förhållanden. Sådana förändringar ger ett bättre underlag än att förklara problemen med bristande motivation.
En utredning behöver belysa skillnaden mellan testförmåga och vardag
Vid en utredning av NPF undersöker man skillnaden mellan den förmåga som kan visas i en strukturerad testsituation och det som fungerar pålitligt i vardagen.
| Underlag | Vad det kan visa |
|---|---|
| Intelligenstest som WAIS | Övergripande förmågenivå, styrkor och svagheter inom olika områden samt hur tid används och fel uppstår under testningen |
| Utvecklingshistoria och information från flera miljöer | När svårigheterna började och hur de har fortsatt hemma, i skolan eller på arbetet |
| Skalor för adaptivt beteende, vardagsskattningar och intervjuer | Vilka handlingar som är svåra att utföra pålitligt, vilka sätt att kompensera som används och hur detta ändras med förutsättningarna |
En person kan visa sin förmåga i en ordnad testsituation men ha svårt att genomföra samma slags arbete i en vardag med avbrott och flera tidsfrister. Därför kombineras testresultat med utvecklingshistoria och information från flera miljöer, adaptivt beteende och observationer under testningen.
Värdet av att undersöka en ojämn IQ-profil vid en utredning är att identifiera vilken förmåga personen kompenserar med, vilka steg som blir mest krävande och under vilka förhållanden kompensationen inte räcker till. Det gör det möjligt att konkretisera både en miljö där förmågan kommer till sin rätt och det stöd som behövs. Hur förmågeskillnader kan kopplas till arbete, samtal och lärande beskrivs i Så läser du en kognitiv profil.