g-faktorn är den gemensamma delen i olika begåvningsuppgifter
Ordförråd, räkning, figurresonemang och minne ställer olika krav. När man jämför resultaten för många personer ser man ändå ett mönster: den som får höga poäng på en uppgift tenderar att få höga poäng även på andra. Den del som är gemensam för olika kognitiva uppgifter kallas g-faktorn, den generella intelligensfaktorn.
Fenomenet att uppgifterna sammantaget korrelerar positivt brukar kallas positiv manifold, på engelska ”positive manifold”. Sedan Spearman föreslog en generell faktor i sin studie från 1904 har g-faktorn blivit ett centralt begrepp för att förklara övergripande resultat på begåvningstest.
Så skattas g-faktorn från positiva samband
g-faktorn är ingen poäng som kan mätas direkt genom svaret på en enda fråga. Den är en latent variabel som skattas genom att samla poäng från flera uppgifter inom exempelvis ordförråd, resonemang, minne och hastighet och undersöka sambanden mellan dem.
Faktoranalys skiljer mellan den del av resultaten som varierar tillsammans över många uppgifter och den del som är specifik för varje uppgift. Ett ordförrådstest innehåller ordkunskap och ett symbolsökningstest visuell sökhastighet. Trots dessa skillnader kan den gemensamma variationen i uppgifternas resultat beskrivas med g-faktorn.
Positiva samband mellan kognitiva uppgifter har påvisats i många kulturer och test. Det pågår däremot en diskussion om vad som skapar dem: en enda generell förmåga, samspel mellan flera förmågor eller kognitiva processer som överlappar mellan uppgifterna.
Skillnaden mellan g-faktorn, IQ och HIK
| Begrepp | Vad det beskriver |
|---|---|
| g-faktorn | En latent generell faktor som skattas utifrån sambanden mellan flera kognitiva uppgifter |
| IQ | En standardpoäng som anger hur ett resultat på ett begåvningstest ligger till jämfört med personer i samma ålder |
| HIK, helskale-IQ, på engelska FSIQ | Ett sammansatt IQ-resultat från flera centrala deltest |
HIK återspeglar g-faktorn starkt eftersom det sammanfattar deltest med olika innehåll. HIK är dock en observerad testpoäng som beräknas enligt testets bestämda sammansättning och omräkningsmetod. g-faktorn är den latenta variabel som förklarar sambanden mellan poängen. Beräkning och tolkning av helskale-IQ beskrivs närmare i Vad är HIK och FSIQ?.
g-laddning visar hur starkt en uppgift är kopplad till g-faktorn
g-laddningen anger hur starkt resultatet på ett deltest är kopplat till g-faktorn. I en enkel enfaktormodell innebär en g-laddning på 0,70 att kvadraten, 0,49, motsvarar den varians som delas med g. Det är alltså 49 % av variationen i poängen.
I en analys av WAIS-IV hade bland annat Aritmetik och Ordförråd relativt höga g-laddningar, medan uppgifter i bearbetningshastighet hade lägre. g-laddningen beskriver inte hur svår en uppgift är, utan hur mycket den återspeglar den förmåga som uppgifterna har gemensamt. Värdet för samma deltest kan variera med undersökningsgrupp, övriga test i analysen och statistisk modell.
Begåvningstest kombinerar uppgifter med olika innehåll för att fånga en övergripande nivå som är gemensam för uppgifterna, utan att resultatet ensidigt styrs av en viss sorts kunskap eller ett visst frågeformat.
g-faktorn har ett starkt samband med studier och utbildning
g-faktorn är särskilt starkt kopplad till att lära sig och tillägna sig nytt innehåll. En metaanalys av skolprestationer och en metaanalys av yrkesutbildning och arbetsprestationer visar att sambandets styrka skiljer sig mellan olika slags resultat.
| Resultat | Korrelation efter statistisk korrigering |
|---|---|
| Skolprestationer | 0,54 |
| Yrkesutbildning | 0,35–0,49 |
| Arbetsprestationer i moderna data | 0,18–0,22 |
g förutsäger väl hur personer tillägnar sig innehållet i studier och utbildning, men sambandet med arbetsprestationer i moderna data är svagare än man tidigare har antagit. De senaste arbetslivsdata gav inte heller stöd för den tidigare förklaringen att g har större prediktionsförmåga ju mer komplext arbetet är. Hur den övergripande nivå som IQ beskriver hänger ihop med verkliga resultat förklaras i Värdet av att mäta IQ.
g-faktorn och CHC-teorins breda förmågor beskriver olika nivåer
CHC-teorin ordnar intelligens i nivåer med generell förmåga, breda förmågor och smala förmågor. I den vanligt använda modellen efter Carroll ligger g-faktorn överst, med breda förmågor som Gc, Gf, Gv, Gwm och Gs under. Horns teori, som också ligger till grund för CHC, hade ingen ensam g-faktor på den översta nivån.
g-faktorn beskriver den nivå som är gemensam för kognitiva uppgifter som helhet. De breda förmågorna beskriver vilka typer av uppgifter en person har lättare att prestera i. Personer med liknande totalt IQ kan därför ha olika kombinationer av verbal förståelse, resonemang, visuospatial bearbetning, arbetsminne och bearbetningshastighet. Hur förmågornas kombination kan kopplas till konkreta situationer förklaras i Vad är en kognitiv profil?.
BrainTypeIQ visar totalt IQ och en profil över fem förmågor utifrån nio testdelar.